Så kan Skratta opassande användas i en mening
- Han tyckte, att han hörde dem viska och skratta, skratta var gång de nämnde hans namn.
- – Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, säger Miss Shameless till Kulturnyheterna.
- Mormor måste rakt skratta åt Mirrans förslag.
- Ja så, det är för att skratta, som — tack så mycket !
- Skamvrån kom på tal, man ska ju ha något att skratta åt.
- – Jag går på bio för att titta, skratta, skrika och prata med andra om vad jag ser, sa hon.
- Skratta !
- Kallskänkan, som aldrig smakat sprit med peppar och ingefära, började sjunga och skratta.
- - Det kunde varit att skratta sig fördärvad åt, om jag inte varit så ilsken, att jag kunnat flyga i stycken.
- Barnen snyftade stilla - icke högljutt och opassande.
- Mazdan var fullastad med människor och bagage och alla verkade skratta och ha trevligt.
- Den skulle förefallit honom som höjden av allt opassande.
- Han kunde vara färdig att skratta ; han var så belåten.
- Varföre skratta, herr greve ?
- Tanken på snöret får honom att skratta.
- Men varken Erik eller mor i Falla sade något till honom om att han hade burit sig opassande åt.
- Må de ännu en gång skratta åt Gösta Berling, när han förlovar sig med kvastflickan, när han firar bröllop med henne !
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
